Tisdag – 18 juli 2017
Storuman
Vaknade på morgonen av att jag var öm vid höften (som när man har ett blåmärke). Visade sig att jag hade legat rakt på en fjäder i sängen. Hade sen ont där i stort sett hela resan. Åt en banan till frukost och lyckades sen klämma i mig en drickyoghurt. Vi checkade ut vid 10.30 och drog efter det. Jag såg till att vi stannade vid en matbutik ganska omgående så att gårdagen inte skulle upprepas. Där köpte jag potatisskruvar och cashewnötter. Potatisskruvarna blev räddningen för mig. Jag hade inga problem att äta dem och de gjorde att jag höll mig hyfsat pigg under dagen.
Den här dagen hade vi bara nästa hotell som mål. Vi stannade några gånger längs vägen för att byta förare, men inga långa stopp. Vid 16-17-tiden kom vi fram till Storuman och hotell toppen. Det hotellet jag gillade allra bäst av alla sovställen under hela resan. Jag mådde riktigt bra när vi kom dit och jag hade kollat in under bilfärden dit att det skulle finnas en Frasses där (hamburgare). Så vi bestämde oss för att käka middag där. Jag tog den minsta menyn de hade och hade inga problem alls att få i mig hamburgaren. Tog några pommes frittes också och drack 2-3 klunkar av colan. Vågade inte dricka eller äta för mkt eftersom jag inte visste hur magen skulle reagera. Sen gick vi tillbaks till hotellet och bara slappade och tittade på tv (var ett päron till farsa som gick).
Vi passade på att duscha också vilket var himmelskt. Ville knappt gå och lägga mig eftersom de två tidigare nätterna hade bestått av inte så roliga toabesök, men det här var första natten jag slapp gå upp! Sen behövde jag inte göra det några andra nätter. Yay! 🙂
Föregående dag från Sånfjället hittas här.
Nästa dag på roadtrippen hittas här.
Måndag – 17 juli 2017
Sånfjällets Nationalpark, Sundmans Fjällgård
Började med att käka frukost vilket gick helt okej. En banan och yogurt fick jag i mig vilket kändes som en helt okej start. Blev genast mer optimistisk. Jag fick checka ut eftersom Peter kände sig stressad efter att ha sovit jättedåligt. Själv hade jag sovit jättebra förutom toabesöket. Han var så trevlig ägaren och frågade om jag mådde bättre (vi hade berättat dagen innan att jag inte mådde så bra).
Vi åkte iväg och fick se vår första ren längs vägen! Vi stötte på ganska många under dag 2, men sen dröjde det länge innan vi såg dem igen. Den här dagen var första målet Sånfjällets nationalpark.
Under tiden vi körde dit kände jag att jag hade aptit och var jättesugen på en varmkorv. Google maps fungerade lite sådär och ledde oss in på nån liten sidoväg som var väldigt smal med en massa ganska stora stenar. Jag tycke det var skitläskigt, kändes som jag skulle förstöra bilen. Vi garvade en del åt det iaf och körde INTE den vägen tillbaks sen 🙂 Parkeringen låg precis efter den lilla omvägen och man kom fram till ett ställe där det fanns massa stugor och små getter som gick runt fritt. Peter klappade en som sen försökte följa efter oss en bit, men den sprang tillbaks när den insåg hur långt ifrån de andra den kom.
Vi hittade en slinga som hette typ familjestigen eller nåt. Den skulle vara drygt 2 km har jag för mig och det var verkligen jättevacker natur man gick igenom. Först var det mest fjällbjörkar, sen kom man upp till en topp där man hade ganska bra utsikt över berg och annat och sista etappen var genom jättefin skog med åtminstone en bäck.
Jag hade dock svårt att förstå hur den här vandringsstigen kunde vara barnvänlig när det emellanåt var ganska svårt att ta sig fram. När vi kom tillbaks till parkeringen gick jag på toa (dass). När jag satt där inne blev det helt plötsligt jättemörkt och började storhagla. Sen åkte vi därifrån och det dröjde ända till strax efter 17 innan vi gick in på en ica-butik där vi köpte mat. Jag letade ihjäl mig efter en liten macka med ost, men det fanns inte. Var vid det här laget svimfärdig. Köpte en risifrutti som jag fick pressa i mig utanför. Var egentligen meningen att jag skulle ta över som förare, men det gick inte. Peter fick köra i kanske 40 min innan jag kunde ta över.
Vid 19 tiden kom vi fram till Sundmans fjällgård där vi skulle sova för natten. Vi var båda extremt trötta och mådde rätt kasst båda två. När vi kom in var det ingen där, men i receptionen låg ett papper och vår nyckel. Vi fick gå upp för en trappa och gå rätt långt i en jättemörk korridor för att komma till vårt rum. Vi hade tur och hade toan precis utanför vårt rum. Vi gick ner till sällskapsrummet, tände en brasa (som aldrig tog sig) och käkade lite.
Peter hade köpt rostbiff och potatissallad som jag käkade lite av också. Det hade ju dock gått alldeles för lång tid så ingen av oss mådde bra. Var lugnt och skönt där iaf och var skönt att sitta ner på en mjuk dyna. Helt plötsligt klampar en dansk in som börjar ställa frågor. Peter svarar på engelska, men dansken fortsatte på danska. Han fattade till slut iaf att han behövde ringa för att boka rum. När han bokar hörde vi att han sa att han hade tre ungar. Jippi! Dom kom inbrakande sen och sa ”ÄR DET FOLK HÄR?” på danska, sen såg de oss och säger ”JA DET ÄR FOLK HÄR”. Man kände lite för att dö och vi bestämde oss för att gå upp till rummet. Där mådde vi riktigt dåligt båda två och tog ett tag för mig att börja må bättre. Vi gick och la oss ganska omgående. Utanför sken solen jättevackert och man kunde se en regnbåge. Fick även den natten gå upp vid 3-tiden och var jättedålig i magen.
Första dagen på roadtrippen hittas här.
Nästa dag på roadtrippen hittas här.
Söndag – 16 juli 2017
Fulufjällets Nationalpark
Resan började med att åka till Åsa där Peter lämnade sina nycklar. Vi fick en kasse med lite mat också (bland annat mackor, ägg och morötter). Sen åkte vi iväg med Orsa som mål. Vi fick stanna en gång längs vägen för att jag ville gå på toa. Jag lyckades leda oss in åt fel håll på motorvägen vid ett tillfälle, men som tur var gick det att vända en liten bit bort. I Orsa gick vi också på toa och bytte förare.
Peter hade kört ända till Orsa vilket vi insåg var alldeles för lång tid (nästan 4 timmar). Resten av resan försökte vi dela upp det så vi körde ca 1 timme var. På en del av sträckan var asfalten med jämna mellanrum uppgrävd så var som korta ytor med grusväg. Så blev mycket bromsa och sen upp i fart igen. När det sen blev dags att göra en vänstersväng för att åka in på vägen som ledde till Fulufjällsgården gav Peter mig instruktioner för tidigt så var nära på att jag svängde in på en väg där det troligtvis inte ens var tillåtet. Såg ingen skylt som förbjöd det, men var som spärrlinjer i marken. Jag insåg det snabbt och sa att det kan inte vara där vi ska svänga in och några meter bort såg jag skylten som sa ”Mörkret”.
När vi kom fram till Fulufjällsgården och checkade in fick vi en rundvandring av ägaren som visade alla ytor och ledde oss till vårt rum. Kändes helt okej för att vara ett vandrarhem. Vi hade en våningssäng och ett litet bord med två stolar. Tjejerna hade en egen toa med dusch och herrarna en för sig. Vi packade in oss på rummet, käkade lite och sen bestämde vi oss för att gå till vattenfallet (Sveriges högsta). Vi frågade ägaren om hur man skulle ta sig dit och Peter nickade och sa mm åt instruktionerna som jag inte fattade ett skit av. Visade sig sen att Peter inte heller fattade instruktionerna så vi hamnade bara jättekonstigt.
Så vi fick gå tillbaks och gå längs vägen vi kom på med bilen istället. Jag kände mig helt utmattad efter dagar med dålig aptit och mycket gråtande. Lyckades ändå på något sätt komma fram till Naturum som jag trodde var målet (vi hade nog gått över en timme vid det här laget), men visade sig att det var ca 20 min vandring kvar.
Vi hittade en mysig liten stuga där en liten brasa brann i mitten av huset och runt omkring fanns bänkar med renfällar. Vi åt ett äpple var och jag kände att livsgnistan sakta återvände. Det gav mig tillräckligt med energi för att gå bort till vattenfallet.
Jag hade släpat med mig systemkameran, men Peter var hur gullig som helst och bar runt på den under större delen av hela vandringen trots att han bar runt på en jätteryggsäck med sin egen kamerautrustning. Det började också regna kraftigt och jag hade varit klumpig och lämnat regnjackan på vandrarhemmet (det var sol och ganska varmt när vi kom dit nämligen). Jag fick låna Peters vilket kändes jättedumt, men är så tacksam för det. Hade knappt kunna röra mig annars så mycket som jag frös. Längs vägen hittade vi en liten stuga där man hade jättebra utsikt över vattenfallet.
Så vi satt där en stund medan det spöregnade och fotade vattenfallet. Jag läste lite i gästboken där jag såg att någon skrev om Old tjikko. Det är en gammal gran som tydligen har rötter som är över 9000 år gamla. Den låg tyvärr en bit bort dock så fanns ingen möjlighet att hinna (eller orka) se den. När det slutade regna gick vi ner till vattenfallet som var riktigt häftigt och fin natur runt omkring. Myggen och knotten fick mig att bli galen dock. Peter ville fota ganska mycket så jag stod mest och tittade på.. eller stod mest och hoppade runt för att slippa myggen. 🙂
Sen när vi skulle gå tillbaks valde vi att gå en annan väg som också var jättefin. Solen sken och vi gick bland annat förbi en massa jättegamla tallar. När vi kom tillbaks till vandrarhemmet tror jag att vi gick och la oss ganska omgående. Jag fick gå upp vid 3-tiden och var askass i magen.
Imorgon åker vi mot Sånfjället. Läs om äventyret här.
Lördag – 21 juli 2018
Västanå naturreservat, Brahehus, Stendörren naturreservat, landet, Lina naturreservat
Dagen inleddes med den rörigaste frukostbuffén under hela resan. Man fick stå i kö för att ens komma fram till maten och det var smockfullt med folk. Kändes mer som en skolmatsal. Frukosten var god, men miljömässigt skulle jag nog säga att det var den sämsta.
När vi hade ätit upp frullen checkade vi ut och åkte direkt mot Västanå naturreservat där jag hade sett att det skulle finnas ett vattenfall. Vi var lite oroliga att det inte skulle vara något dock pga av den torra och varma sommaren vi hade, men blev glatt överraskade när vi kom fram och det forsade vatten. Vi tyckte det var häftigt och fint nu så man kan ju bara tänka sig hur det ser ut när sommaren är lite mer som den brukar. Måste vara riktigt mäktigt!
Efter det åkte vi till Brahehus som bara låg några minuter bort. Alltid lika mysigt att vara där, men nu var det väldigt mycket folk vid ruinen vilket jag inte är van vid. Tror vi (familjen) brukade anlända ca 3-2 timmar tidigare när vi åkte till Helsingborg när jag var liten. Nu kom vi dit vid lunchtid. När vi hade gått runt och kollat vid ruinen gick vi till restaurangen för att käka lunch. Kön var väldigt lång så det tog ett bra tag innan vi kom fram och kunde beställa. Jag tog fish n’ chips med cola (inte coca cola utan nån annan sort) och Peter tog pannkakor. Vi var dock inte speciellt hungriga så jag fick bara i mig fisken + några pommes. Några bord ifrån oss råkade en familj ha ner en glasflaska på golvet så den gick sönder. Verkar som vi för otur med oss på restauranger.
När vi hade ätit klart passade jag på att gå på toa. Fick återigen stå i kö i flera minuter. Sen bar det av till Stendörrens naturreservat. Där var det otroligt mycket folk och det var också väldigt varmt, men vi gick över hängbroarna som var där och kollade lite på omgivningen.
Vi gick även bort till naturum och sen vidare ytterligare där man kom till det som kallas stendörren. Typ en lite smalare passage mellan öarna. Där var det extremt blåsigt så jag fick hålla i kepsen.
Under dagen hade jag haft kontakt med familjen som gärna ville att vi, om vi hade tid, skulle göra en liten avstickare och åka till landet och käka middag med dem. När vi var klara vid Stendörren så insåg vi att vi hade tid så vi åkte dit där vi blev bjudna på kött och potatisgratäng om jag inte minns fel. Det blev dock inte grillat eftersom de inte ville riskera nåt när det var så torrt. Denna sommar har det varit eldningsförbud på många håll i Sverige och ett tag fick man inte ens grilla i sin egen trädgård i Stockholmstrakten.
När vi sen skulle åka hem på kvällen började jag prata om att det finns en skylt i närheten där det står naturreservat och att det vore intressant nån gång att utforska det. Peter föreslog att vi skulle svänga in och kolla kartan så det gjorde vi och det slutade med att vi gick en liten runda. Mitt på stigen vid ett ställe satt det en kvinna. Hon bara satt där vilket kändes väldigt mysko. Vi gick bort till sjön där det fanns ett utsiktstorn där man hade fin utsikt över vattnet. Sen gick vi tillbaka på en grusväg där det var massor av såna där små paddor som vi hade sett när vi var i Skåne. Sen bar det av hemåt.
Fredag – 20 juli 2018
Ismantorps fornborg, Store Mosse nationalpark, Jönköping
Dagens frukost var nog den mysigaste under hela resan eftersom man kunde äta den i trädgården bland hönorna. Vi var helt ensamma när vi tog av frukostbuffén också tack vare att de andra hade gått upp tidigare och satt redan i trädgården. Var väldigt lugnt och skönt.
Efter frukosten packade vi ihop våra saker, checkade ut och åkte mot Ismantorps fornborg. När vi kom fram dit var det fruktansvärt varmt. Man började att gå på en stig med träd så där kändes det ganska svalt, men sen när man väl kom fram till fornborgen var det helt öppet så solen bara gassade på en. Själva fornborgen är en massa stenar som ligger utplacerade så det ser ut som väggar och massa små ”rum”. Som superlåga murar ungefär. Hade nog varit väldigt häftigt att se hur det såg ut när det var helt. Nu påverkade värmen mig lite för mycket för att jag skulle känna att det var häftigt.
Minns inte om det redan var dagen innan vi hade bestämt oss för att åka upp mot Jönköping så vi kunde se nationalparken Store Mosse eller om det vara samma dag vi bestämde oss för det. Hur som helst, innan vi begav oss vidare stannade vi vid en hamnkrog vid Stora Rör. Jag tyckte maten var fruktansvärt dyr, men valde i alla fall en räkmacka för 155 kr och hoppades på en riktigt god macka. När cafét på landet hade öppet sålde de räkmackor för 80 kr på stora hemmagjorda rågbröd och ett berg av supergoda räkor. Så mina förväntningar var ganska höga. In kommer en polarpärlan med en räkhög där majoriteten av de små liven hade skitsträngen kvar. Kändes som ett skämt! Den var god, men jag hade kunna slängt ihop den själv och kändes inte som att den var värd mer än typ 60 kr.
Efter den besvikelsen till lunch (Peter hade tydligen klagat till köket om räkorna när han betalade haha :)) så for vi vidare mot Store Mosse. Vid ett tillfälle när jag körde var det en 1+2-väg (som jag inte gillar speciellt mycket) och jag hade en tankbil framför mig som jag gärna ville förbi. Vi körde i 80 på en 110 väg. Så när vägarna delade upp sig kom jag snabbt upp i fart och skulle påbörja min omkörning. Då ser jag bakom mig hur någon bakom mig kommer i jättehög fart och blinkar med sitt helljus på mig. Blir lite småirriterad och ökar upp min fart till 120. Jag tänker fan inte gå in bakom tankbilen som av någon konstig anledning verkar ha ökat sin fart. Tack för det!! När jag väl passerat tankbilen saktar jag ner till 110 på en gång och ser hur volvon swishar förbi… med blåljus blinkade i bakrutan. Jag har precis hindrat civilpolisen från att komma förbi snabbare! Jag kände så mycket skam och hade nära till tårar. Jag vet ju att riktiga fartidioter blinkar med helljus ibland när de vill förbi så jag hade inte en tanke på att det kunde vara civilpolisen. Jag lärde mig en läxa och kommer i fortsättningen alltid gå tillbaka till höger fil om jag blir blinkad på. Även om det visar sig bara vara ett pucko till fartdåre.
Bilen började få dåligt med bensin så vi försökte hitta närmaste bensinmack där vi också kunde byta förare och jag kunde få chansen att varva ner lite. Blev väldigt skärrad av civilpolishändelsen. När vi åkte till macken såg jag att det fanns en Ica precis i närheten så vi åkte även dit och köpte glass (88:an) och mer (drickan). Var riktigt gött att stå still en stund i skuggan och få i sig nåt svalkande.
Sen var det raka vägen till Store Mosse. De hade ett väldigt fint naturum där man till och med skulle ta av sig skorna. Vi passade på att gå på toa innan vi gav oss ut i nationalparken.
En rolig grej var att de hade en liten stig man kunde gå där de hade trästatyer som typ föreställde tomtar och troll. Vi gick dock inte den utan började med att gå mot ett utsiktstorn. De hade också en lian man kunde svinga sig ifrån och en lina som var sträckt mellan två träd som man kunde gå på. Jag testade båda, men var alldeles för vinglig på linan trots att Peter höll i mig så jag fick ge upp.
Utsiktstornet var väldigt högt med en otrolig utsikt över mossen. Vi stannade där en stund medan Peter fotade och jag njöt av utsikten. Sen gick vi vidare på en stig där vi hade bestämt oss för att gå bort till ett annat utsiktstorn och sen gå tillbaka. Om man skulle gå hela leden så var det runt hela sjön och den var ca 13 km vilket kändes lite väl långt. Längs stigen var det fullt med läskiga myror och om man inte knatade på ordentligt så gick de upp på en. Äckligt! Från det andra utsiktstornet, som var betydligt lägre hade man utsikt över sjön och man kunde även se en del tranor.
Efter nationalparken körde vi till Jönköping där vi skulle sova för natten på ett hotell som hette Vox. Storleksmässigt så kändes rummet vi bodde i ungefär som en hytt på en färja. Att det dessutom inte fanns något fönster förstärkte bara den känslan. Det var ett rum med en säng ungefär, man fick knappt plats att öppna sin resväska. Det var väldigt fint dock.
När vi hade checkat in kände vi oss hungriga. Jag hade kollat ut att det fanns en Max ganska nära från hotellet så vi tog en liten promenad dit. Under tiden vi gick var det behaglig temperatur och solen stod lågt på himlen så vi bestämde oss för att ta med maten och sätta oss nånstans ute. Vi beställde maten (chicken nuggets) och gav oss ut och letade efter sittplatser längs vattnet. Vi hittade ett perfekt ställe och hann fånga de sista strålarna från solen innan den han ner bakom husen och horisonten.
Sen gick vi tillbaka till hotellet, slappade ett tag och somnade.
Se vad vi gör nästa dag här.
Föregående dag hittas här!
Torsdag – 19 juli 2018
Lilla Dalby och Bjärbys alvar naturreservat, Beijershamn naturreservat, Borgholms slott, Sollidens slott, Byrums raukar, Neptuni åkrar, Långe Erik, Trollskogen
Detta var enda morgon under årets roadtrip som vi inte hade hotellfrukost. Jag hade köpt en liten yoghurt med müsli och vi satt ute och käkade. Sen gick vi in och läste på om städrutinen för rummet när man skulle checka ut. Det var en ganska lång lista som kändes lite fånig när man bara hade sovit en natt. Men vi packade ihop våra väskor i bilen och följde sen städlistan ganska punktligt i alla fall. Vi checkade sen ut och började med att åka till naturreservatet Lilla Dalby och Bjärbys alvar som vi hade sett att det fanns en skylt om ganska precis vid vandrarhemmet. Reservatet gick genom en hage som var väldigt torr och full med nåt som antagligen var enbärsbuskar.
Vi råkade komma ifrån stigen vi skulle gå på och insåg att vi höll på att hamna lite konstigt så vi vek av från stigen i den riktningen vi visste att parkeringen var. Vi kunde följa ett elstängsel. Till slut kom vi till en punkt där vi var tvungna att ta oss förbi elstängslet. Minns inte om vi gick över det eller mellan trådarna, hur som helst var det lite läskigt, men vi kom fram till bilen till slut.
Vi åkte vidare till ett annat naturreservat (Beijershamn) som jag inte minns hur vi fick nys om. Antingen såg vi en skylt eller så såg vi det på kartan på google maps. Första delen av leden vi valde gick väldigt mycket på spänger (inte två smala plankor utan breda så även rullstolsburna skulle kunna ta sig fram) och en del av sträckan gick man precis vid havet och om jag minns rätt kunde man se Ölandsbron.
Solen gassade på ganska ordentligt här så jag knatade på ganska bra. Vi såg en fågelskådare som hejade på oss när vi gick förbi. Sen vände leden in i ett svalare lövskogsparti där man gick inne i en hage. Vi blev passerade precis bredvid oss av en ko som råmade högt.
När vi kom fram till parkeringen passade jag på att gå på dass. Det var långbensspindlar typ överallt så kändes lite läskigt.
Vi började nu känna oss hungriga så vi tittade på kartan och kollade var närmaste större stad låg. Färjestaden var det och vi åkte dit och hittade en mysig pizzeria som vi käkade på. När vi satt där och väntade på maten hördes helt plötsligt en stor duns och glas splittrades bakom mig. Kändes som hela restaurangen vibrerade. Visade sig att en stor gubbe hade snubblat i trappan samtidigt som han bar runt på (tomma) glas. Verkade som det hade gått bra, men man blev lite chockad.
Nästa mål var Borgholms slott och även Sollidens slott som vi såg låg precis i närheten. Peter hade sett innan att det var entré-avgift till Borgholm, men jag hade missat det och blev besviken när vi kom dit och insåg att det kostade typ 95 kr att få komma in. Jag hade ju sett fram emot att se den från insidan eftersom jag sett videor från när Roxette spelade där. Dock tyckte jag 95 kr var lite för mycket så vi åkte bort till parkeringen där Sollidens slott ligger. Den parkeringen var bara en liten bit ifrån så man hade bra utsikt över Borgholm därifrån och vi såg också att det gick en stig bort till Borgholm där. Sollidens slott gick ju inte alls att se om man inte gick in och det kostade ju givetvis också så vi bestämde oss för att gå bort till Borgholms slott och kolla på det från utsidan istället. Man kom så nära att man kunde ta på slottet så kändes inte lika viktigt längre att gå in. Tror inte det var värsta superhäftiga upplevelsen hur som helst.
Sen var det dags att åka till hotellet vi skulle bo i för natten. Det hette Ölands Ro och var en villa med en ganska stor tomt där höns och en tupp gick runt fritt. När vi checkade in följde ena ägaren med oss och berättade lite om hotellet och visade oss vårt rum. Var ett väldigt mysigt hotell som bara hade ungefär 5 rum och man delade på två toaletter, ett kombinerat toa- och duschrum och ett duschrum. Vi frågade om hon kunde rekommendera något att se där omkring och hon sa att kustvägen på västra sidan var väldigt mysig. Vi hade ändå tänkt åka uppåt för att se fyren Långe Erik så vi tog kustvägen en bit istället för ”huvudvägen”. Det var en väldigt smal asfalterad väg där möten var lite krångliga, men väldigt fint precis vid vattnet.
Efter ett tag kom vi fram till Byrums raukar. Innan vi bestämde oss för att åka till Öland trodde jag bara att det var Gotland som har raukar, men Öland hade visst några få.
Vi gick runt där ett tag och ungefär två tredjedelar av tiden pratade jag i telefon med Anna (och mamma en stund). Gick runt och fotade samtidigt som jag pratade i mobilen. Vid ett tillfälle var det en tjej som klättrade upp på en rauk och tappade sin sandal. Så samtidigt som jag klättrade runt och pratade i telefonen så sträckte jag mig efter sandalen och gav den till henne. Nere vid strandkanten låg det ett fårskelett och det var även en hel del döda småfiskar som låg där. Man hade även utsikt över Blå jungfrun, det är en ö som är en nationalpark.
Vi åkte vidare längs vägen till Neptuni åkrar som är en stor stenstrand skulle man kunna säga. Trodde det skulle vara lite häftigare än det var, men det var ändå sevärt.
Nästa mål var Långe Erik. När vi kom dit gick vi bara en liten bit från parkeringen för att fota fyren. Då såg jag en gubbe som stannade sin bild vid parkeringen och gick mot en stuga/bod som jag först trodde var dass och tänkte att han nog trodde det också. Så jag kollade nog lite extra på honom, men visade sig att han hade nyckeln in i boden. Sen gick vi bort till en liten sandstrand som låg precis innan bron som ledde över till fyren. Vi började fotade fyren därifrån och hörde då en röst bakom oss som sa att vi kommer få sand i skorna. Vi vände oss om och där var gubben som hade gått in i boden. Han sa att vi inte behövde vara rädda för honom och att han var markägaren. Han ägde inte fyren (och inte marken den stod på tror jag), men övrig mark + 2 öar som låg en bit ut i vattnet.
Han stod och pratade med oss ett bra tag och berättade mycket om sitt liv. Han berättade bland annat att han hade köpt en båt som låg i nån bod i närheten och om han hade haft den i vattnet hade han gärna tagit med oss till sina öar. Han undrade också om vi hade nånstans att bo för natten för annars hade han typ nån stuga eller nåt där vi kunde få sova. Hade jag inte varit där med Peter hade jag trott att han var ett creep som skulle kidnappa mig. Han var dock väldigt trevlig och verkade mest bara vara väldigt social.
Efter bra många minuter gick han iväg så vi äntligen kunde gå bort till fyren. Upplevde inte den + området runtomkring alls lika häftigt som Långe Jan.
Sen åkte vi vidare till ett naturreservat som låg i närheten. Trollskogen hette det och det skulle finnas en trollek där så det lät väldigt intressant. Klockan var dock ganska mycket så var väldigt mörkt när vi gick runt. Även här var det svarta kossor som gick runt och här var det nästa ännu läskigare pga den lite trollaktiga skogen. Vi såg bland annat ett vrak som låg på stranden. Det blev ganska fina bilder tack vare att det var solnedgång i bakgrunden.
Peter störde sig dock på alla stentorn som alla har byggt på stränderna. Han tycker de förstör bilderna. Sen några 200-300 m bort låg trolleken. Det var en ganska låg ek med en väldigt fet och förvrängd stam. Ganska häftig!
Tydligen skulle det finnas ännu mer häftig skog längre bort, men det började bli alldeles för mörkt och sent för att titta på det så vi satsade på att ta oss tillbaka längs strandkanten på andra sidan. När vi gick där såg vi Långe Erik på andra sidan så vi stannade och fotade lite. Precis när vi gjorde passerade även Gotlandsfärjan i bakgrunden. Var lite häftigt att se alla ljusen från båten även om den var väldigt långt ifrån.
Sen åkte vi tillbaka till hotellet i mörkret och jag använde helljus på allvar för första gången sen jag tog körkortet. Vi gick och la oss på en gång, med alla fönster öppna. Var väldigt varmt i rummet.
Se vad vi gör nästa dag här.
Föregående dag hittas här!
Onsdag – 18 juli 2018
Stenshuvud nationalpark, Öland, Gettlinge gravfält, Långe Jan, Ottenby naturreservat
Efter frukosten åkte vi direkt till Stenshuvud nationalpark. Det regnade en del när vi åkte dit och när vi kom fram spöregnade det. Jag satte på mig regnjacka och mina kamouflage-byxor.
Första delen av vår vandring gick ner till stranden där det var väldigt vågigt på vattnet. Där var enda stället jag tog upp min mobil för att fota eftersom det regnade så kraftigt. Kameran tog jag inte ens med mig för jag var så rädd att den skulle bli för blöt. Efter det gick vandringen mest genom steniga stigar.
Vårt mål var att ta oss till en utsiktsplats. Längs vägen såg vi en liten fyr och vi fick gå upp för trätrappor som det var som vattenfall i pga regnet för att ta oss till utkiksplatsen.
Där uppe både vräkte det ner och blåste kraftigt. Jag kände att vattnet började gå igenom kläderna ordentligt där uppe. Det var också nån typ av bålgetingliknande insekt som bestämt skulle surra precis vid mig. Ganska irriterande! Sen gick vi en bit till för att komma tillbaka till naturum där vi passade på att gå på toa. Jag upptäckte då att jag var blöt ända in till underkläderna och det fanns knappt en torr fläck på mina träningsbyxor som jag hade under kamouflage-byxorna. Mina strumpor var också genomvåta så efter toabesöket försökte jag desperat byta om i bilen till torra byxor och strumpor. Det var lättare sagt en gjort när man var fuktig, men det gick till slut. Vi bestämde oss för att åka till Kivik för att hitta nåt att äta. Det fick bli färdiga mackor från Ica, men innan vi gick in märkte jag att mina byxor hade blivit lite blöta precis där mina underkläder var. Så kollade med Peter innan om jag kunde gå in i affären eller om det såg ut som att jag hade kissat på mig. Han sa att det var okej, men jag knöt min jacka runt midjan för säkerhets skull. Vi såg måååånga äppelträd när vi åkte genom Kivik.
Nästa mål var Öland och vi satte Kalmar som mål och såg att det skulle ta 3 timmar dit. Vi skulle alltså inte hinna något mer eftersom incheckningen till vandrarhemmet vi skulle bo på för natten skulle ske senast 18:00. Klockan var nu mellan 14 och 15. Det visade sig dock vara korkat att bara ha kollat tiden till Kalmar. När Peter lite senare satte vandrarhemmet som destination visade den att vi skulle komma fram typ 18.15. Vi försökte köra ifatt tiden och tänkte också att det nog inte gör nåt om man kommer lite sent. När vi var på ölandsbron började Peter dock känna att det nog var bäst att ringa dem. Så han gjorde det och då sa de att de kunde lägga nyckeln i brevlådan utanför så vi inte behövde stressa. Hade man ringt dem redan när vi var i Kivik kanske man hade hunnit med att titta på nåt extra längs vägen. Eftersom vi inte hade bråttom längre svängde vi av vid en Ica och köpte middag och frukost. Sen var det bara några minuter med bil till vandrarhemmet. Vi var lite oroliga att det inte skulle finnas mikro utan bara ugn. Vi hade nämligen köpt fryst lasagne som skulle ta typ 7 min i mikron, men 45 min i ugnen. Vi var ganska hungriga så att behöva vänta så länge kändes inte så kul, men det visade sig att köket var väldigt välutrustat så givetvis fanns mikro. Vi käkade maten inne på vårt rum som bestod av 5 sängar (två våningssängar och en enkel) och ett bord med fyra stolar. Vi hade också egen toa vilket kändes jätteskönt.
Efter middagen bestämde vi oss för att åka till några av ställena jag hade märkt ut på kartan. Det första var ett gravfält som inte låg långt ifrån vandrarhemmet. Det var några stenar som var uppställda som en båt ungefär och det fanns en väderkvarn precis bredvid (vilket det fanns gott om över hela Öland).
Sen drog vi vidare till den södra udden på Öland där fyren Långe Jan finns. Vi gick ut på udden så långt det var tillåtet att gå och såg hur många svanar som helst. Har nog aldrig sett så många samlade på en och samma plats. Vi kunde även skymta några sälar låååångt ut på stenarna i vattnet.
På en karta vid parkeringen kunde vi se att vi var i ett naturreservat som heter Ottenby och vi bestämde oss för att gå en led som som var ca 1,5 km lång. Det tar ca 15 min att gå om man knatar på hela tiden så det kändes lagom med tanke på att klockan började bli mycket.
I stort sett hela leden gick genom en hage där stora svarta kossor i mängder klampade runt. Det råmades lite överallt i skogen och i takt med att dagsljuset försvann mer och mer så blev det nästan kusligt. Kossorna smälte in bra med skogen man gick igenom. Det fanns även en del jättefina hjortar i hagen.
Vi hittade ett högt utsiktstorn där man hade utsikt över stora delar av hagen. Åt ena hållet var det skog och en damm som i mörkret nästan såg lite exotiskt ut och åt andra hållet var det ett stort öppet fält där många kossor och några hjortar gick runt och betade. Man hade även utsikt över fyren och havet. Högst upp i utsiktstornet fanns ett bord med stolar och jag planerade att sätta mig där en stund, men ångrade mig snabbt när jag såg att stora myror kröp runt där!
Efter några minuter uppe i tornet gick vi ner och fortsatte mot bilen. Det hade nu blivit ordentligt mörkt och jag tycket det var så kusligt med kossornas råmande och att de helt plötsligt kunde dyka upp bakom ett träd att jag mest kände för att komma till bilen så fort som möjligt. Vi tände lamporna på mobilerna för att kunna se något och vi hittade till slut till parkeringen och åkte tillbaka till vandrarhemmet.
Se vad vi gör nästa dag här.
Föregående dag hittas här!
Tisdag – 17 juli 2018
Rydebäck, Söderåsens nationalpark, Lund, Rövarekulans naturreservat, Hjularöds Slott
Som vanligt började dagen med frukost på hotellet och sedan checkade vi ut. Rydebäck var först på tur denna dag och jag såg verkligen fram emot att få se huset och området jag spenderat alla mina somrar vid som barn upp till tonåring. Det var jag som körde och när jag svängde in på gatan fick jag anstränga mig för att inte börja storgråta. Var inte beredd på att jag skulle bli så rörd av att se allt igen. Huset var sig dock inte likt. Vi parkerade vid parkeringen som min familj alltid parkerade på när vi besökte farmor och när vi klev ut var det en koltrast som sjöng. Sedan gick vi ner till stranden där det var sig väldigt likt med ett undantag. De hade rustat upp bryggan så den var jättefin. När jag var där senast (2006) har jag för mig att det bara var en stenbrygga som inte såg särskilt speciell ut. Nu var det en stor fin träbrygga som gick långt ut i vattnet. Det fanns bänkar längs bryggan och trappor ned i vattnet lite överallt. Vädret var nog väldigt behagligt för att ta sig ett dopp, det var mulet, varmt och fuktigt, men vi gjorde det inte. Vattnet såg väldigt turkost ut också och sanden såg jättefin ut på botten. Det var mest pensionärer som var nere och badade.
Vi gick sen tillbaka till bilen och jag tittade en sista gång på huset innan vi åkte vidare. Nästa mål var Söderåsens nationalpark. Jag visste dock inte att det var en nationalpark vi skulle till för att när vi hade märkt ut det vi skulle till på kartan så var det bara en liten punkt inne i nationalparken.
Så jag blev glatt överraskad när vi kom fram och insåg att det faktiskt var en nationalpark. Jag skulle nog vilja påstå att det var mitt favoritställe under hela road-tripen, åtminstone ett av dem. Jag har haft en dröm om att gå i en stor lövskog under många år, men det är ganska svårt att hitta riktiga lövskogar i Stockholmstrakten (typ omöjligt?) så här gick verkligen min dröm i uppfyllelse. Så vackert och mäktigt! Vi gick en led som var väldigt lätt att gå på, men när man hade gått ungefär halva så skulle man upp för en ordentlig backe. Utsikten som var när man kom upp var dock värd allt flåsande, mjölksyra och svettande. Är nog riktigt häftigt att se det på hösten när alla träden ändrar färg. Nu var i stort sett alla gröna trots den här torra sommaren.
När vi började vår vandring nedåt började det regna. Skönt! Dock var det inte mycket som nådde en pga att lövträdens kronor var så täta. När vi sedan åkte därifrån fortsatte det regna tills vi kom till Lund som var vårt nästa mål. Vi skulle till Domkyrkan, men jag hade sett att det fanns en McDonalds längs vägen som vi kunde svänga in på först så vi kunde käka lite lunch. Jag tog chicken nuggets och vi åkte till Hans Backar som låg nästan bredvid McDonalds och tog fram picknickduken för första (och enda) gången på hela resan. Gräset var snustorrt och kändes inte riktigt som en sån där plats där man picknickar, men vi hittade en skuggig plats som var skön. Det cyklade förbi några människor, men annars var det väldigt lugnt. När vi satt där bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde bo i Lund för natten. Det fanns nämligen många ställen att välja mellan och vårt sista mål för dagen låg hyfsat nära. Så vi bokade ett hotell och bestämde att vi skulle åka dit först och checka in, sen vidare till de andra två målen för dagen och sen avsluta kvällen i Lund med att titta på Domkyrkan och den botaniska trädgården.
Efter vi hade checkat in åkte vi till Rövarekulans naturreservat. Jag var i ganska desperat behov av en toa och blev glad när jag upptäckte att de hade dass. Dasset i sig var helt okej, men när man stängde dörren med haspen så var det en ganska så stor glipa så att vem som helst skulle kunna titta in. Jag satt och höll i dörren medan jag kissade och kan säga att det är ganska svårt att torka sig samtidigt som man gör det haha. Men jag lyckades och det var som tur var typ inga andra där just då. Men det kom fler och fler bilar hela tiden.
Naturreservat påminde en del om Söderåsens nationalpark då det var fina lövskogar fast i mindre format. Det hoppade runt pyttesmå grodor vid bäcken/ån så man fick kolla noggrant var man satte fötterna. Vet inte hur länge vi strosade runt i reservatet, men en liten stund blev det.
Sen åkte vi till Hjularöds Slott eller Greveholm som det heter för mig 🙂 Kände mig som en unge när jag såg slottet. Sjukt häftigt att se på riktigt! Peter verkade inte särskilt imponerad så jag skickade bild på slottet till Anna och Felicia som var desto mer pepp på det.
Sen åkte vi tillbaka till Lund och spenderade kvällen med att kolla in den botaniska trädgården, Domkyrkan och alla fina små gator som finns där med stockrosor, rosor och lavendel. Jag käkade även en pastasallad innan det var dags att sova.
Efter detta så tar vi oss möt Öland här.
Föregående dag i Söderåsens nationalpark hittas här!
Måndag – 16 juli 2018
Ramsvikslandet, Smögen, Varbergs fästning, Ängelholm
Vi började med att käka frukost ute på hotellets terrass där man hade fin utsikt över vattnet som låg en bit bort. Damen som jobbade på hotellet rekommenderade oss att besöka Ramsvikslandets naturreservat som låg i närheten.
Så vi åt upp frukosten, duschade, checkade ut och sen begav vi oss mot naturreservatet. Vi hade berättat att vi hade varit till Tjurpannans naturreservat på kvällen och hon sa att den här platsen skulle vara ännu mer öppen än det naturreservatet.
Precis som hon hade sagt var det väldigt fint där och havet hade en blå färg som nästan såg overklig ut, men tycker nog ändå Tjurpannan var lite häftigare. Kan ju ha berott på tiden på dygnet också. Vid ett ställe längs vägen vi gick på såg jag massor av buskar med något som såg ut som hallon ungefär.
Jag frågade Peter om det var björnbär och hans reaktion var att stoppa ett i munnen. Tror han tyckte att jag hade sagt att det var björnbär. Om det var björnbär, vilket vi tror att det var, så var de hur som helst omogna 😛
Smögen var vår nästa destination. När vi kom till parkeringen hade Peter lagt kameran i baksätet och när han öppnade dörren för att ta ut den, hade den lagt sig precis vid dörren och ramlade ned på asfalten. Kameran fick sig några hack, men gick inte söder som tur var.
Det första vi gjorde när vi kom till Smögen var att leta efter ett ställe att käka på. Vi hittade en thairestaurang där man kunde äta buffé för 100 kr och då ingick läsken. Delar av det var gott, men en del av det var ganska äckligt faktiskt, men man blev mätt i alla fall. Sen gick vi upp till en utsiktsplats där man hade jättebra utsikt över typ hela Smögen. Var jättemysigt också att gå runt bland alla fina villor och kolla trädgårdarna och så. Dock var det väldigt varmt och ganska jobbigt att vara i solen.
När vi kände oss klara i Smögen satte vi oss i bilen med Varbergs fästning som destination.
Den här dagen hade vi inte bokat ett boende i förväg och jag började känna mig lite stressad eftersom under hela norrlands-roadtripen (2017) hade vi bokat i stort sett alla sovplatser innan vi åkte och den enda vi inte hade bokat bokade vi några dagar innan vi skulle dit. Vi gick i alla fall runt Varbergs fästning och även inuti där vi också passade på att gå på toa. Det var små bås där man tydligt kunde höra alla andra som satt och uträttade sina behov. Häftigt att se allt och vid ett ställe hade vi typ ett helt stort torg för oss själva.
När vi hade tittat klart på fästningen gick vi bort till bilen och började titta på boende för natten. Vi tittade på Helsingborg där vi hittade ett rum på Radisson blu. När vi hade bokat det gick vi in i en matbutik och köpte kycklingpastasallad med mango-currydressing. Först hade vi tänkt att vi skulle hitta nån park i närheten att käka i, men det enda som var inom gångavstånd var en kyrkogård vilket inte kändes så frestande. Jag förslog istället att vi skulle åka till en rastplats och käka där innan vi åkte till Helsingborg. Vi hittade en på kartan som inte låg alltför långt ifrån och började åka dit. Mitt under körningen ringde Peters telefon. Det var hotellet som meddelade att det hade blivit något fel, de hade inga lediga rum. Jag kände att stressnivån steg en aning hos mig eftersom vi nu återigen inte hade något boende för natten. Detta var ju som sagt första gången vi testade att boka såhär sent och jag var orolig att detta var något man fick räkna med när man bokade så sent. Men alla andra gånger under resten av resan när vi bokade sent så gick det bra. När vi kom till rastplatsen började vi på en gång kolla efter boende. Det blev till slut ett hotell i Ängelholm. Så efter vi hade käkat och gått på toa åkte vi direkt till hotellet. Där duschade vi och slappade lite framför TV:n innan vi somnade.
I morgon går det iväg mot Söderåsens nationalpark som ni kan läsa här.
Föregående dag i Kosterhavet hittas här!
Söndag – 15 juli 2018
Halle- och Hunneberg, Strömstad, Kosterhavets nationalpark, Tjurpannans naturreservat
Dagen började med frukost ute på hotellets terrass. Den låg i skuggan, men jag hade en tjocktröja på mig så gick hyfsat bra ändå. Utsikten bestod mest av en jätteparkering, men bakom den kunde man skymta hamnen och vattnet.
Just den här dagen skulle det visa sig att vi var lite väl tidsoptimistiska. Vi hade som huvudmål att ta oss till Kosterhavets nationalpark och dit tar man sig genom en båt som går från Strömstad. Vi hade markerat två andra intressanta sevärdheter längs vägen till Strömstad. Den ena var Läckö Slott och den andra ett naturreservat som heter Halle- och Hunneberg. När vi tittade på google maps insåg vi att Läckö Slott skulle bli en alldeles för lång omväg så vi bestämde oss för att vi skulle svänga förbi naturreservatet. På vägen dit råkade vi svänga av en avfart för tidigt och hamnade på en liten avstickare, där vi hittade en åker med en stor fin ek.
Det var ganska svårt att hitta till naturreservatet och när vi äntligen hittade en karta över det insåg vi att den mest intressanta platsen låg en bit ifrån där vi befann oss. Reservatet verkade vara väldigt stort, men vi bestämde oss ändå för att åka bort till det stället som verkade roligast. När vi kom dit var kartan som fanns där väldigt otydlig och vi hade svårt att fatta hur vi skulle gå för att få se ett vattenfall. Det stod nämligen ingenting om det på kartan. Så först gick vi åt ena hållet och sen testade vi att gå åt andra hållet.
Vi hittade ett ställe där det fanns lite vatten, men ingenting som forsade. Var två stackars tjejer precis i närheten som hade problem med sin bil som bara tjöt så fort de försökte köra den. Vi passade på att gå på toa innan vi gick tillbaka till parkeringen. Där hittade jag en webbsida med information om var vattenfallet skulle ligga. Det var inte där vi var (of course). Vi insåg också vid den här tiden att vi hade förlorat så mycket tid på att leta efter ett vattenfall som vi ändå inte hade sett (när vi åkte där ifrån så åkte vi helt plötsligt förbi vattenfallet som dock var helt uttorkat). Jag började bli orolig att vi inte skulle hinna med Kosterhavets nationalpark. Vi insåg också att hotellet hade incheckningstid mellan 15:00 och 18:00 vilket ju inte var optimalt eftersom vi skulle till nationalparken. Klockan var nu närmare 13:00. Vi såg att hotellet låg ganska bra längs vägen till Strömstad så vi tänkte att vi kanske kunde åka förbi där innan och förhoppningsvis checka in. Vi visste att vi skulle komma fram ca 1 timme innan incheckningstiden. Vi gjorde så i alla fall och när vi kom fram var det en kvinna som kom fram till oss direkt när vi klev ur bilen. Det visade sig att det var ägaren av hotellet och hon tyckte det var jättebra att vi kom tidigare. Det hade tydligen varit en fest på hotellet kvällen innan med 80 pers så hon var väldigt trött. Hon visade oss runt lite på hotellet samt ledde oss till vårt rum.
Efter det drog vi till ett shoppingcenter i Tanum och köpte bland annat mackor och drickor som vi åt innan vi drog vidare till Strömstad. Väl där lyckades vi hitta en parkering och även båten som gick ut till Kosterhavets nationalpark. Var väldigt trevlig personal som hjälpte oss innan vi skulle på båten. Det var en ganska stor båt och vi satt oss ute på däck längst bak och åkte baklänges.
Jag mådde lite kasst och hade också lite ångest över att jag skulle vara fast på båten i ca 45 min. Det var väldigt blåsigt när vi åkte, men resan gick helt okej i alla fall. När vi kom fram var jag tvungen att gå på toa omgående och efter det mådde jag sjukt illa i ca 5 min. Sen började jag långsamt, men säkert må bättre tills jag efter ett tag mådde bra igen. Vi hade gått i hamn på den södra ön och hade planerat att ta leden som ledde till ett ställe där man kunde ta en liten minibåt över till norra ön för att sedan åka tillbaka till Strömstad.
Jag upptäckte då att det skulle bli väldigt sent om vi gjorde så för den tidigaste båten vi skulle kunna ta tillbaka gick vid ca 21. Så vi gick den leden vi hade tänkt, men åkte inte över till norra delen. Det var en mysig led med lövträd, betande djur och villatomter man kunde titta in på. Samt en strand med massa snäckor och spännande växter.
Peter hittade ett ostron som han fick kasta tillbaka i havet. Skrev lite med Anna medan vi gick och hon berättade att det var närmare 30 grader i norr. 😉 Jag stod då i en tjocktröja och jacka och tittade lite snabbt på vad temperaturen var vid Kosterhavet. Visade sig att det var 19 grader. Sen blåste det också så det var väldigt behagligt.
Båtturen tillbaka sen var väldigt mysigt. Vi satt då inne istället i väldigt bekväma säten. Jag lutade mig mot Peter och somnade nästan. När vi var tillbaka i Strömstad gick vi på jakt efter ett ställe att käka på. Efter att ha gått runt sådär 500 gånger blev det till slut en pizzeria. Peter tog vatten och schnitzel med pommes (frysmat delux) och jag tog kycklingpasta med cola. Min mat var sjukt god och det var den godaste colan jag druckit på länge (och dyraste). Sen gick vi bort till bilen för att åka tillbaka till hotellet. Klockan var nu ca 21.30. När vi hade kört en stund så började vi diskutera om vi skulle åka till Tjurpannans naturreservat. Den låg nämligen inte så långt ifrån den vägen vi skulle ta tillbaka så vi bestämde oss för att göra det. Peter hade lite problem att tyda kartan vid ett tillfälle så jag fick åka ca 10 varv i en rondell. Det var inte alls pinsamt 😛 Vi hittade dit till slut i alla fall och det var ett helt magiskt naturreservat.
Var väldigt öppet utan några träd och efter en stunds vandring hade man jättefin utsikt över vattnet.
När vi skulle gå tillbaka till bilen hade det blivit ordentligt mörkt så var lite klurigt att hitta. Peter körde sista biten till hotellet och vi råkade hamna i riktigt tjock dimma emellanåt. Var lite läskigt för det var som en vit vägg som kom emot en. Ca 23:30 var vi tillbaka på hotellet och gick och la oss på en gång.
Missat första dagen? Kolla här! Eller se vad vi hittade på dag 3 här.