Idag var målet att göra ett återbesök till Fulufjällets nationalpark som vi även besökte på vår första roadtrip 2017. Det tar ungefär 2,5 till 3 timmar att köra dit från hotellet vi bodde på. Efter frukosten hade vi försökt boka ett rum på Pernilla Wiberg hotell i Idre fjäll. Från början kunde man göra det via booking, men nu gick det inte längre och deras telefontid var inte förrän 10:00 (eller något i den stilen). Så vi gav oss ut på vägarna och inväntade att telefontiden skulle börja. Vi var inte beredda på att det skulle bli så mycket strul som det blev med att ringa upp Idre fjäll som det blev! Vi tänkte inte på att det emellanåt inte var någon mottagning längs vägarna. Man kom aldrig fram direkt heller utan sattes i en telefonkö där ca 25 personer var före. Detta resulterade i att samtalet bröts med jämna mellanrum utan att vi kom fram och sedan hamnade sist i kön igen. Har för mig att vi gav upp för tillfället och inväntade ett bättre tillfälle när vi hade mottagning.
Innan vi kom fram till Fulufjället köpte vi lunch som vi tog med oss för att äta i nationalparken. Sallader tror jag det blev. När vi rullade in på grusvägen som skulle leda oss till Fulufjällets nationapark förstod vi att det nog inte skulle bli helt lätt att få en pakeringsplats. Det var bilar överallt! Vi fick lov att åka ifrån parkering och ställa oss vid sidan av vägen och äta lunch. Tror eventuellt att det var då vi lyckades få tag på Idre Fjäll och bokade in oss i ett rum på Ski apartments. Blev inte Pernilla Wiberg hotell då rummen i stort sett såg identiska ut, men kostade ca 300 kr mindre per natt i Ski apartments och då hade man ett eget litet kök också. Nog pratat om Idre Fjäll 🙂 När vi hade ätit klart lunchen åkte vi tillbaka till parkeringen och lyckades på något magiskt sätt få en plats jättenära entrén.
Förra gången vi var i Fulufjället gick vi Njupeskärsslingan (om jag minns rätt). Den slingan tar en fram till vattenfallet och sen går man tillbaka. Vi ville därför testa något nytt denna gång och ville därför gå Jaktfalksleden.
Denna led går istället ovanför vattenfallet i en miljö som känns helt annorlunda mot när man går där nere.
På Sveriges nationalparkers hemsida kan man läsa att leden går upp för en brant som ter sig som klättring för många och att vandringen är krävande i blockrik terräng.
Den är också 5,5 km vilket kändes som bra träning inför de kommande två dagarna när vi skulle ge oss ut på fjällvandring. Kan nog tycka nu att vi kanske gav oss på lite väl hård vandring med tanke på hur dagrna efter skulle vara, men ångrar ingenting. Fantastisk miljö och vi fick till och med trampa i lite snö vilket kändes väldigt lustigt mitt i sommaren 🙂 Ska tillägga att snön inte låg mitt på leden utan man fick göra en liten avstickare ut till de små snöfläckarna som fortfarande låg kvar.
Uppe på toppen höll de på att bygga en ny bro över vattenfallet som vi fick passera vid sidan om på ett par smala plankor.
På andra sidan vattenfallet hade man en underbar översikt över dalen där Naturum ligger.
Vi var ordentligt trötta efter vår vandring så kändes skönt att sätta sig i bilen. Vi körde sedan till matbutiker för att handla middag samt proviant inför kommande vandring. Sen bar det av till Ski apartments där vi åt middag, duschade och började förbereda inför morgondagen.
Igår besökte vi Hamra Nationalpark. Läs om besöket här.
I morgon ger vi oss ut över Långfjället. Se hur det går här.
Dagen började med att vi fick skjuts av Peters mamma till Bavaria där vi hämtade ut BMW:n vi skulle hyra. Det var en stor svart bil som var riktigt trevlig att både köra och att vara passagerare i. Vi hade lite problem att ta oss ut ur garaget trots att killen i kassan hade gett oss ganska tydliga instruktioner. Tror kanske vi var lite för ivriga att få se bilen så det han sa gick in genom ena örat och ut genom andra 🙂 När vi hade försökt ta oss förbi bomen i vad som kändes som en evighet tittade jag på kortet med kontaktinformation vi hade fått och insåg att koden för att ta sig ut stod där haha.
Vi åkte tillbaka hem för att packa in alla grejer i bilen och sen bar det av. Det första stoppet blev Naturkompaniet i Borlänge där jag köpte en häftigt (och dyr!) flaska som renar vatten. Så fort vi hade bestämt oss för att vi skulle ut på en vandring denna roadtrip där vi inte skulle ha tillgång på kranvatten visste jag att jag ville ha något som renar vattnet. Å ja jag vet att vattnet är rent nog att drick (åtminstone där vi var), men med min spyfobi vill man inte ta några onödiga risker.
I Borlänge blev det även ett besök på Max där vi åt lunch och försökte planera var vi skulle bo för natten. Vi hade planerat in ett eftermiddags/kvällsbesök till Hamra nationalpark så boendet fick inte vara allt för långt från det. Valet föll till sist på Halsingegard Lundbergs i Los. Ett val jag kände mig lite tveksam till då det inredningsmässigt och så inte föll mig i smaken (är lite småkräsen ska jag erkänna hehe). Var rädd att det skulle vara lite ofräscht, men jag blev glatt överraskad när vi kom dit. Hon som ägde stället var väldigt trevlig och vårt rum var absolut godkänt. Fräscha lakan och handdukar är bland det viktigaste för mig och det var det här.
Innan vi åkte till Hamra nationalpark tog vi ett litet stopp vid en matbutik för att få i oss någon middag. Om jag minns rätt blev det färdiga mackor. Sen blev det mycket grusvägskörning för att komma till nationalparken och bilen såg mer grå än svart ut när vi kom fram. Det regnade även en del så vi klädde på oss ordentligt och gav oss sedan ut på vandring på två av lederna som parken erbjöd.
Den första var Myrslingan som tog en igenom myrmark (no kidding?? haha). Vägen gick mestadels på spänger och det var så otroligt tyst och vackert så man ville nästan gråta. Underbar led som rekommenderas starkt om man har vägarna förbi.
Sedan tog vi oss ut på Urskogsslingan som tog oss igenom tät barrskog om jag minns rätt. På många av träden hängde det ned växter som såg ut som skägg. Har aldrig sett så mycket av det förut och om jag förstod det rätt så växer det endast i gamla skogar där luften är ren. De var känsliga för föroreningar. Totalt, med båda lederna inräknade, gick vi ca 5 km. Det kändes som ganska lagom eftersom det var på kvällen.
På vägen tillbaka till hotellet sen var det väldigt lugnt, men från ingenstans såg vi helt plötsligt ett djur som rörde sig på vägen en bra bit ifrån oss. Kände hur en ilning gick genom hela kroppen för vi var först helt säkra på att det var en varg! Har aldrig sett en vild varg, men ju närmre vi kom insåg jag att det måste vara en hund för den var så liten. Vi stannade då vi inte kunde se någon ägare i närheten och försökte locka in hunden. Den stod dock bara på avstånd och skällde på oss. Efter en stund kommer en bil rullande långsamt och en dam kliver ut och det visar sig att det är hennes hund. Hennes gubbe var tydligen inne i skogen och gick med den. Kan ju tycka att man bör ha bättre koll på sin hund om jag ska vara ärlig. Inte bra att den strövade omkring på en 70-väg.
I morgon beger vi oss av mot ett återbesök Fulufjället. Se hur det gick här.
Frukosten på Liatoppen var nog, enligt mig, den mysigaste på hela resan. Det var endast jag, Peter och ett norskt par som satt och åt, så det var väldigt lugnt och skönt. Utbudet var kanske inte så stort, men det som fanns var väldigt bra.
Den här dagen var nog den bästa enligt mig och vi hade faktiskt ett mål denna dag. Det var Stegastein som är som en ”träbrygga/bro” som går ut från kanten av ett berg så man har fin utsikt över Aurlandsfjorden. På vägen dit åkte vi på helt underbara vägar med jättefin utsikt. Kändes som fjällandskap i Norrland.
Överallt längs vägen fanns fina små ställen med underbar utsikt man ville stanna vid. Tyvärr har dagen för få timmar för att se allt. 🙂
Det var väldigt intressant hur landskapen ändrade sig väldigt mycket beroende på vilken höjd ovanför haven vi åkte på. Var vi högt upp var det som fjällandskap och åkte vi långt ner var det mer granskog. Eftersom Norge till stor del består av berg åkte vi igenom väldigt många tunnlar denna dag. Det var jag som körde när de flesta kom och vi snackar smala och kolsvarta tunnlar. Då de av någon anledning inte hade belysning inne i tunnlarna, utan bara precis vid in- och utfarterna. Jag fick rysningar av obehag när vi åkte igenom dem för det kändes som att vara mitt i en skräckfilm.
Sista biten upp till Stegastein var inte jätterolig att köra heller då det var fruktansvärt smalt och många möten på vägen upp för berget. Kändes som ett mirakel att vi lyckades ta oss genom hela denna roadtrip utan en skråma på bilen. Man märkte ganska fort att Stegastein var ett riktigt turistmål då det knappt gick att få en parkeringsplats och det var fullt med folk. Man fick stå i kö för att komma längst fram till glaset på ”bron”.
Där hade man väldigt fin utsikt över fjorden som hade en sån där underbar blå färg som man bara sett på bild förut. Det blev ju inte sämre av att det var jättevackert väder. Jag tyckte dock att det var för mycket folk för att jag skulle kunna njuta av det till fullo.
Vi lämnade Stegastein och åkte vidare. Längs vägen hittade vi ett jättefint vattenfall som heter Skjervsfossen. Där stannade vi och kollade på hotell i mobilen och Energihotellet i Nesflaten fångade vår uppmärksamhet. Det var ett hotell från 60-talet som hade bevarat sin inredning sen dess. Så vi bokade det och satte det som destination i google maps.
När vi körde dit blev det helt plötsligt totalstopp på vägen och vi hade en jättelång kö framför oss. Vi tänkte dock inte så mycket på det då vi tidigare hade behövt stanna för ett rödljus som släppte fram en körriktning av bilar i taget. Vi tänkte helt enkelt att detta var ett sådant ställe för efter några minuter kom det jättemånga bilar i andra körriktningen. Sen började det smårulla, men runt hörnet blev det totalstopp igen. Lite längre fram kunde vi se att en buss såg ut att nästan ligga i diket och bredvid den stod en annan buss och bredvid den var en lastbil av något slag. Ska tilläggas att vägen var väldigt smal så det fann inte en chans att de tre stora fordonen skulle kunna ta sig förbi varandra. Några minuter till går och sen kommer en gubbe gåendes längs vägen och viftar med armarna för att visa att alla måste backa. Jag fick lite småpanik eftersom jag tycket det är jobbigt att backa i vanliga fall och det börjar ju inte speciellt bra. Saaben bakom oss backar väldigt långsamt medan husbilen framför oss börjar backa som att vi inte ens skulle vara bakom honom. Jag som typ aldrig använt mig av en tuta pressar den till max och han fattar till slut.. när det kändes som han var några cm från att backa in i oss. Detta gör att jag blir superstressad så sen när jag ska fortsätta backa veta jag inte om jag ska kolla på skärmen (bilen hade back-kamera) eller om jag ska vända huvudet bakåt som jag skulle gjort i vanliga fall. Det slutar med att jag gör både och vilket gör min hjärna superförvirrad åt vilket håll jag ska vrida ratten så jag börjar med att backa med baken åt fel håll! Peter säger åt mig att ta det lugnt, men stressnivån är uppe i taket för mig. På något sätt lyckas jag till slut få bilen i en ganska bra position och kan backa långt. Allt löste sig i alla fall och vi kunde åka vidare. Jag hade gråten i halsen efter det och sa att jag backade sämst av alla. Stackars Peter försökte övertyga arga och ledsna mig att så inte var fallet, men just då kändes det verkligen som det.
Den här händelsen gjorde dock att vi hamnade väldigt mycket efter i tid och när vi kom fram till staden Odda där vi tänkte käka så insåg vi att vi inte skulle hinna till incheckningen. Peter ringde därför hotellet och frågade om vi kunde komma senare och det var inga problem alls, (var lite svårt att förstå norskan, men på det stora hela lät det som att det var lugnt).
I Odda åt vi på en kinarestaurang. Jag åt kyckling med currysås och Peter åt friterad kyckling i sötsur sås.
Sen åkte vi vidare till hotellet där killen i receptionen berättade att vi hade deras bästa rum. Han följde oss till rummet som hade en underbar utsikt över sjön och bergen. Ett av fönsterna gick från golv till tak. Jag kollade sen på utrymningsplanen och vi hade helt klart det största rummet.
Peter gick och fotade utsikten från balkongen som var utanför rummet där vi skulle äta frukost och sen gick vi och la oss.
Länk till Energihotellet hittas här.
Föregående dag, mot Liatoppen hittas här.
Bilder tagna runt om Grimstaskogens naturreservat vid olika årstider.
Blev en tur till Lejondals naturreservat i Upplands-Bro. Var enkelt att hitta dit med Google maps. När vi kom dit började vi med att gå ned mot vattnet från parkeringen. Där låg ett kafé, badbryggor samt i skogen intill en ny stor Acro-park som skall öppnas i sommar (2021). Passade på att gå in på kaféet och handla en dricka. Blev en sunkis för 5kr. 🙂
På andra sidan sjön finns Lejonds slott som är svårt att missa med sin röda färg.
Acroparken som skall öppnas i sommar.
Efter vi kollat in sjön från bryggorna nedanför kaféet och Acro-parken så gick vi eljusspåret runt. (ca 3km)
Längs eljusspåret fanns en del saker att se som ex. en gammal kvarn-ruin.
Verkar vara ett härligt naturreservat skapat för olika aktiviteter ute i naturen. Helt klart värt ett till besök för att utforska mer.
Första besöket vid Elgarnsö naturreservat var en härlig vinterdag med mycket snö.
En regning och kall dag i december så blev det en tur i ett otroligt geggit naturreservat ute på Färingsö. Det såg ut som att det hade arbetats i skogen med stora maskiner, vilket inte gjort vägarna bättre.
Som jag berättade i tidigare inlägg hade vi inte sovit bra första natten i Norge. Det kändes som att jag aldrig hade somnat ordentligt under natten. Men en av höjdpunkterna med att bo på hotell, enligt mig, är frukosten! Alltid spännande att se vad som finns att äta och dricka. För mig blev det mackor med skinka och gurka, melon, ägg och ett glas tropisk juice. I vanliga fall brukar jag ta en skål med yoghurt och flingor också, men utbudet av det var väldigt dåligt på alla hotell genom hela resan. Verkar uppenbarligen inte vara så vanligt att man äter det i Norge? Åtminstone inte smaksatt yoghurt.
Sen var det dags att ge sig ut på de norska vägarna. Vi hade inte direkt några bestämda mål den här dagen heller, men vi körde i riktning mot Bergen. Det dröjde inte länge innan man började ha berg som utsikt längs vägen.
Vi hittade en mataffär där vi köpte kycklingsallad till lunch som vi sedan åt vid en kyrka med vatten och berg som utsikt. Vi hann även med att se två stavkyrkor. De var dock inte speciellt mäktiga och det kostade 50-70 NOK att gå in. Jag hade kunna tänka mig att betala för en riktigt stor och häftig stavkyrka, men det såg vi tyvärr aldrig under roadtripen.
Minns inte när under dagen vi började titta på var vi skulle sova för natten, men vi hittade ett ställe som heter Liatoppens fjellstue som vi tyckte såg mysigt ut och det stod att det skulle vara bergsutsikt. När vi började närma oss hotellet och kollade på google maps insåg vi att det nog låg högt upp pga att vägen slingrade sig fram och tillbaka. Det stämde mycket bra 🙂 Vägen gick upp, upp och åter upp. Stackars bilen fick jobba hårt, men fram kom vi till slut. Hotellrummet var mysigt med jättefin utsikt (toan var ganska sunkig dock). Jag mådde lite dåligt (vilket jag ofta gör andra dagen på roadtrips har jag lärt mig) och började tänka på höjdsjuka. Något man alltså vanligtvis drabbas av på 2500 meter över havet, inte ca 900 meter som vi var på (ja ibland har jag konstiga tankar).
Vi åkte ner igen för att ta oss till Ål där vi tänkte att vi skulle käka. Efter att ha gått runt lite så bestämde vi oss för att käka på Cirkle K. Det var ett misstag kan jag säga. Vi beställde kycklingburgare och det var nog den vidrigaste hamburgaren jag någonsin ätit. Den panerade kycklingen (som borde varit det godaste enligt mig) var stenhård och seg! Som att den var jättegammal eller hade blivit fryst på fel sätt. Jag kastade den i soptunnan och käkade sen brödet med salladen och dressingen. Peter hade köpt sötpotatispommes också som tydligen inte heller var goda. Så vi är nu avskräckta från att käka på Circle K.
Efter det åkte vi tillbaka till hotellet där vi tog en liten rundvandring i området omkring hotellet. Vi gick bland annat förbi en kohage där kossorna rusade fram till staketet pga att det kom två hundar som tydligen var jättefascinerande.
Tillbaka på hotellet kunde vi bevittna en fin solnedgång borta vid bergen precis utanför fönstret. Bra avslutning på dagen!
Liatoppens hemsida kan ses här.
Föregående dag, starten på roadtrippen hittas här.